Kvällen var ju underbar igår och barnen satt så nöjda, utanför stugan vi lånade, strax innan läggdags. Vi lyssnade på barnmusik på telefonen och det ekade lite mellan träden. Älskar känslan av att vara så nära naturen.

Nu sitter vi i bilen och ska åka hem till barnens kusiner som bor nära stugan. Sedan kommer min pappa till stugan och ska hjälpa Chrille i ihop-bygget av vår blivande stuga.. Åh va mysigt det ska bli.. 

Alltså.. Den här lilla underbara varelse kom in i våra liv och tog oss med storm. Snart 6 månader gammal och jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne.. Hur levde vi innan? När Ian var ensambarn.. Minns knappt. 

 

 Hon är så lugn och säger inte mycket, så stundom undrar man vart hon är trots att man håller i henne. 

Trots detta så ger hon så himla mycket, man saknar henne när hon sover. 

 

Hon sprider sån glädje och livslust i sina härliga skratt och blickar. Tänker hela tiden på hur allt kommer vara 1 år, 8 år och 20 år från nu.. Kommer Ian och Elsa ha en sån relation där de håller ihop som vuxna, kommer Elsa bli blyg eller utåtriktad som sin bror? Kommer dom ringa mig var och varannan dag som vuxen, vända sig till mig som en mamma, men också som en vän? 

 

Därefter åkte vi och köpte oss en glass, då vi hade lovat Ian det om han skötte sig medan vi provade olika skor. Helt ärligt var han så himla duktig att jag inte trodde mina ögon. Till och med enkla Elsa var mer krävande där inne än vad Ian var. Det var verkligen värt att belöna med glass!

 

På kvällen gick vi en promenad bort till mina föräldrar där jag tillagade tacogratäng.. 

Christian berättade om hur han var ute och sprang i torsdags och helt plötsligt kom att tänka på att vi inte varit magsjuka på länge. Han sprang samtidigt in på en cykelväg där det stod ett stort träd med massa hängande kvistar, och när han sprang där, så tänkte han att han lika gärna kan säga "peppar peppar, ta i trä" och patetiskt sträcka upp handen och snudda trä-kvistarna för att på något sätt garantera sig själv att vi skulle klara oss... Dagen efter fick Ian magsjuka. 

Så har det sett ut under helgen. Först tog det Ian och inte förrän idag blev jag också drabbad. Det är den kräkiga versionen.

Och som om det inte vore nog jobbigt fick Elsa dunderförkyldning med feber. Innebär då att endast Chrille är frisk, och han valde då att stanna hemma och avlasta mig.

Svärmor var och handlade massa gott, bestående av bland annat bananer, blåbärssoppa och vanliga blåbär, blöjor till båda barnen, köttfärspaket, baguetter, smör, grönsaker, mjölk... Ptja, allt vi kan tänkas behöva inklusive coca cola som är bra, i avslagen form, vid magsjuka. Så himla tacksam över det! 

 

Är det något som är mysigt så är det våra morgnar. Har turen att ha barn som sover hela nätter. Ian gjorde ju absolut inte det som bebis, men Elsa har gjort det sedan dag ett. 

Hur som helst är det så mysigt att vi alla vaknar ungefär samtidigt. Att Ian har sin rutin att vilja äta frukost vid soffan, vilket han får (endast vid frukost).. Att han vill att vi ska kolla på något barnprogram och samtidigt gosa med sin syrra. Och syrran är lika glad över att gosa med honom. Allt synkar så bra.

Här flyter allt på och vi befinner oss alla i vår bebisbubbla.
Ian spexar och larvar sig inför lillasyster. Han vill pussa och ha henne i knät mest hela tiden, men annars är han i stort sett som vanligt. Han leker med sitt och är nöjd. Vissa stunder visar han dock att han är lite avundsjuk t.ex. genom att kasta saker på golvet (som han aldrig annars gör) och ger oss en blick som jag aldrig sett förut, men det är något man får räkna med även om det gör ont i mammahjärtat, att han känner så är ingenting som är roligt då han är precis lika älskad som innan. Han har iallafall inte påvisat något för sin syster, han är så himla gosig runt henne - och försiktig.

 

Vi har haft fullt upp att göra. Har vi inte varit ute och träffat folk, varit i affärer o.s.v. så har jag suttit och ammat vilket jag ser som en befrielse då jag har så grymt mycket mjölk denna gång. Mjölkstockningen var ett faktum redan dag 3. Ammar jag på ena bröstet läcker det andra så jag får sitta med en handduk över det, ska skaffa en sån där uppsamlingskopp och möjligtvis donera till mjölkbanken ifall mjölken fortsätter flöda såhär. Man behöver inte vara orolig för att hon inte får i sig iallafall. Jag är så jätteglad över att amningen fungerar som den ska, det gjorde den ju inte med Ian. Enligt BVC (som kommer på hembesök på tisdag) så ska hon ammas så mycket som möjligt under sin vakna tid. Det är ju inte bara för min mjölkstocknings skull eller för hennes hunger, utan också för närheten som det ger.

 

Elsa måste vara en av de snällaste bebisar som finns. Sen hon föddes har hon sammanlagt gråtit 5 minuter eller något och varje gång hon gör ifrån sig ett ljud spärrar Ian upp ögonen och ser jättechockad ut. Nätterna är också bättre än förväntat. Hon äter 2-3 gånger under natten och sedan sover hon. Ian har inte blivit störd en enda gång, förutom första natten hemma då han sov oroligt p.g.a. omställningen att ha en lillasyster hemma. Då pratade han rätt härligt mycket i sömnen.. Haha. För egen del blir det nog bättre snart, jag är trött och får frossa nattetid av mjölkstockningen.

 

_

 

Idag har Ian blivit stiligt klippt av pappsen och ska snart dra på sig finkläder inför fotografering på Öppna Förskolan som vi hade bokat för några månader sedan. Vi ska försöka att få till en syskonbild om det går och Ian vill och därefter har vi planerat för en rolig dag på Kilene tillsammans med kusinerna I och T.

De får busa på bäst de vill och sedan, när veden blivit tillräckligt varm, ska det grillas korv. En såndär perfekt utedag med andra ord, med massa barnskratt!