Idag har jag varit iväg på röntgen. Det gick ju bra och de röntgade mer än bara njurarna för att försäkra sig om att det inte är något annat som gör att jag har ont. Nu är det den där jävla väntetiden som är så jobbig jämt, speciellt för mig som är hypokondrisk av mig. Och denna gång tror jag verkligen att det är något som är fel utöver att jag får njurstenar ibland, har haft ont så länge utan att det gett med sig vilket för mig talar för att det är något annat som ger mig besvär med smärta/obehag. Det gör ju inte så ont att man ligger i fosterställning alla gånger, men det finns där ibland (varje dag iallafall) och gnager som en irritation. Jag blir så förbannad över det. Jag vill ju må bra och samtidigt frågar jag mig själv om det bara sitter i mitt huvud, att jag skapar mina egna symtom (som för mig dessvärre är verkliga) på grund av min oro för att bli allvarligt sjuk. Det är inte lätt det här.

På eftermiddagen hade vi besök av både min svåger med barn, och lite senare så även mina föräldrar som var här och latsjade med barnen och vi hade såklart fika att bjuda på båda gångerna. Lyckades dock inte övertala någon att ta med sig lite tårta hem. Så imorgon åker resterna i soptunnan för nu är jag såååå trött på marsipantårta!!

Nu är barnen till sängs och jag ska titta på finalen av Kockarnas Kamp och få C i städningstankar, får se hur jag lyckas med det sistnämnda ;-)

Två dagar kvar tills lilla Elsa är 1 år. Tänk att hon har funnits i vår familj i ett helt år, samtidigt som jag förvånas över hur fort tiden har gått, så ser vi henne som en självklarhet, och som om hon alltid funnits med oss i vår lilla familj. Ian undrar ibland över Elsas födelse, vad som hände då och om Elsa verkligen inte har funnits hela tiden som Ian själv har funnits, och han förstår inte alls när vi tittar på kort sen innan Elsa föddes och inte Elsa är med.. Det är stora mysterien i Ians värld.

 

Hur som helst så håller pappan i huset på med städning inför helgens kalas medan jag sitter och håller tummar och tår för att febern på Elsa helt och hållet ska släppa. Hon har strax över 38 i temp, men hon hade den där 'sjuka' blicken i ögonen som säger att hon inte mår tipptopp. Vi har sagt som så att vi ser efter hur hon är ikväll och låter det avgöra om vi ska köra på kalas nummer ett som vi ska ha imorgon, dagen innan hennes riktiga födelsedag. Allt jag ber till övre makterna om är att vi ska få fira henne den 16de.. Det är det enda lilla jag begär! 

För några veckor sedan bokade jag in barnen för fotografering på vår öppna förskola som var idag och när vi väl kom dit och det var vår tur så blev det såklart krångligare än tänkt. Elsa ville främst inte alls vara med på kort eftersom att det var hemskt obehagligt att bli nersatt i en stol.. Ian blev ju tillslut uttråkad och gjorde sin surmun och ja.. det hela blev lite kaosartat, men tillslut så trodde han attt han fick ihop det.. Tveksam till det! Nåja, nästa år är jag säker på att det kan bli underbart bra bilder iallafall, men jag är ju såååå spänd och nyfiken på hur bilderna iår blev.

Nu ikväll har Elsa feber och är helt utslagen, i förrgår hade även Ian feber men det fick över fort - så jag hoppas på samma sak denna gång. På dagis hade många barn varit hemma med feber som enda symtom också.

Febertjejen