Min lilla gumma har för länge sedan fyllt 10 månader och hon är fortfarande lika lugn och härlig som alltid.
Hon är försiktig men samtidigt duktig och försäkrar sig alltid om att hon ska vara säker. Hon har faktiskt inte ramlat eller slagit sig något märkvärt innan detta med sängen, och det var ju en olyckshändelse. Ian hade väll ramlat och tumlat 10000 gånger vid samma ålder som Elsa, och då är inte han ens vild.

Elsa är oerhört gosig och vill alltid vara nära mamma, pappa och Ian. Hon tittar alltid och försäkrar sig om att man sitter där man sitter, står där man står och kommer snabbt till undsättning ifall hon känner att tryggheten ska någonstans. Däremot är hon stundvis väldigt självständig och kryper iväg till sitt rum helt själv och när jag sedan smyger efter så är hon i full gång med lek. Hon leker för tillfället mycket med spisen, med lära-gå-vagnen och med IKEA-pallen som hon använder som gåvagn. Hon plockar gärna saker och lägger i lära-gå-vagnen, vilket hon började med för bara några dagar sedan.
Hon lämnar gärna över saker i handen till personer och vinkar ofta och förstår innebörden av hej och hejdå.

Vid tio månaders ålder har Elsa 3 tänder. Två där nere och en där uppe.
Hon tar två-tre steg mellan föremål och står utan att hålla i sig sedan lång tid tillbaka.

Elsa älskar dockor och flickor i 4-5 års ålder, då vill hon känna på deras ansikten och titta på dem så mycket och länge som möjligt.
Något annat som är lite utav Elsas "grej" är fjärrkontroller. Vart man än lägger den så hittar hon den, hon sitter och trycket ända tills att tvn är svart.

Elsa har två ord som hon säger hela tiden: "titta!" och "där!" ofta med pekfingern utsträckt.

Det finns tusentals saker att berätta om denna guldklimp..

Mammas lilla flicka har fått tand nummer två idag. Precis bredvid den första. Så sött!

Har sett att den varit påväg i flera dagar nu men när jag har känt så har jag hela tiden misstagit mig då jag känt av den första tanden. Men idag syns den så väl, så jag räknar att den kom idag.

 

 

 

När vi lekte på rummet förut, precis när jag läst klart en bok för dem, så bestämde sig Elsa för att stå själv utan stöd för första gången. Hon bara släppte min axel och stod där och såg fundersam ut, cirka 5-10sekunder innan hon tog stöd igen. Mammas lilla, lilla tjej.

Idag bröt Elsas första tand igenom. Mammas lilla tjej har ett litet risgryn till vänster-framtand där nere och har verkligen gjort sig hörd under de forna dagarna som passerat. Vi fattade ju att det hade med tänderna att göra, för hon har under minst 2 veckor varit lite annorlunda där nere i munnen, man har kunnat känna att tandköttet varit svullet, men det har också synts på hennes vänstersida där fram att något var påväg upp. Hon har inte heller gärna velat att man ska känna, men inte minst har hennes humör inte varit detsamma. Hoppas nu på några veckors vila från hennes natt-skrik, innan nästa tand ska upp.

Brorsan Ian har haft det roligt idag också. Direkt efter frukost gick vi till mormor och morfars trädgård där vi inte var länge innan Ians vän (granntösen till mina föräldrar) kikade förbi och lekte med honom. De har det roligt med att plocka skott från mina föräldrars träd och samla i diverse hinkar/burkar för att stolt visa upp. Jätte kul att Ian har vänner, även om han inte alltid behandlar dem så trevligt. Haha. Han skriker så mycket att de själva säger till honom att de får ont i öronen (utan att jag har påpekat det först) och sen vill han ju ogärna att de ska leka med något som tillhör honom, och denna fas har han ju inte alltid varit i, som många andra barn varit i. Utan den kom först nu, annars har han alltid varit väldigt mån om att alla ska ha tillgång till att leka med något.

 

Jag själv kunde väll haft lite bättre flyt idag. Jag var ner till affären på lunchen för att handla med mig sallad och lite så, och så skulle jag hämta ut två paket. Det ena behövdes ingen legitimation för, medan det andra behövde det. Och så hade olyckligt nog mitt pass gått ut och blivit ogiltigt. Panik. Fick ju inte hämta ut paketet, men jag ska till polisen imorgon och förnya passet och förhoppningsvis har jag mitt pass ganska snart så att jag hinner hämta ut paketet innan grejerna returneras.  

 

 

Elsa är ingen krypare även om jag vetat att hon innerst inne kan. Det blev bevisat idag, då hon blev nersläppt på gräsmattam och faktiskt kröp iväg, hon ville inte åla sig så hon gav sig fan på att krypa och det funkade. Väl hemma ålar hon på som vanligt. Gulliga lilla ♡ 

Pysslat ihop några napphållare. Det var ju bättre sent än aldrig. Faktiskt Elsas allra första napphållare.. 

 

Jo just det. För några dagar sedan kom mina, eller ELSAS, kära pom poms hem.
Barnen delar ju rum och Ian har sina gröna skåp och Elsa fick vita, så jag försöker piffa upp rummet med rosa detaljer här och var, för att på något sätt markera att detta även är ett flickrum. Längtar så tills det är dags för oss att flytta till större så att man får dekorera ett varsitt rum till barnen, men på något härligt sätt tycker jag att det är så skönt att spara det till framtiden. Barnen älskar att dela rum, de vill ju bara vara nära varandra!

 

 

Jag är verkligen inte van att se min lilla skrutta såhär långt ifrån ett leende. Febern startade igår natt, då jag bara visste - trots att det var varmt och svettigt i sängen för oss alla - att Elsa hade feber. Mycket riktigt var det så.

C har börjat jobba igen, så min mamma kom och hämtade Ian tillsammans med min syster igår så att Elsa skulle få lite lugn. Det är svårt för Ian att förstå vad det innebär att vara sjuk och att man måste dämpa sig. Det är inte ians starka sida att leka tyst. 

Vi fick några timmar i lugn och hon sover mestadels. 

Igår kväll var hon piggare och var nere på 38,6 i temp när vi la oss. Men nu idag är den uppe på 40 igen och hon sover och sover. Är det inte bättre imorgon, lördag, så ringer jag till gripen. 

Satt uppe vid datorn stora delar av kvällen igår för att gå igenom bilderna från Kolmården. Måste säga att anledningen till så dålig uppdatering med bilder beror på att vår dator har gått och blivit väldigt seg. Annars så fotograferar vi hur mycket som helst, så såfort vi får bukt på detta kommer bilder från systemkameran upp.

Igår fick Ian sin allra första fisk när han var ute med C på kvällskvisten vid café August. Stolt över sin aborre. 

Elsa bestämde sig, i samma stund som Ian var och fiskade, för att börja vinka när man frågade henne om hon kunde vinka (om man samtidigt själv vinkade). Gulligt! 

Elsa ställde sig upp vid soffbordet förra veckan, strax efter att hon blev 7 mån.

Nu är hon farlig, så det är på tiden att beställa en lära-gå hjälm för att skydda henne från fallen man inte hinner rädda henne från. 

Fattar inte alls varför så många är negativt inställda mot dessa hjälmar. Givetvis är en vuxens närvaro viktigast men man hinner inte alltid med, och då är det ju bra att de landar mjukt istället för att dunsa med huvudet på eventuella kanter, andra föremål eller rakt ner i hårt golv. 

Hon är iallafall oerhört duktig och nöjd över sina nya framsteg. Så hela dagarna går ut på att resa sig nu.. 

Vem, om inte Elsa, blir 7 månader idag?

Kan inte fatta att min lilla "nyfödda" flicka har blivit så stor. Dessutom är hon så glad och snäll att man nästan får dåligt samvete över det av någon anledning. Förutom att vara så himla go och glad - är hon även vårt busiga barn. 

Hon tar dagligen spurter mot Hugos mat/vattenskål och när hon märker att vi ser det och säger till henne, så blir hon allt ivrigare att åla fram. Då gör hon ett härligt läte av den exaltering hon känner och sparkar febrilt för att hinna, innan vi tar henne ♡ 

Mamma är så stolt över dig, Elsa ♡ 

Lyckades ta en snabb bild igår eftermiddag när Elsa för första gången ställde sig på knä.. Lilla gumman!