Hela förra veckan spenderade vi förmiddagarna på föris. 
Elsa håller på att skolas in.
Och jag måste säga att jag är oerhört lättad och glad, nu när vi väl kommit igång..
Elsa tar detta med stor glädje och tyr sig till sina fröknar redan och jag försöker visa att jag finns där, men samtidigt försöker jag hålla mig lite i utkant för att se på när min lilla fågel testar sina vingar.
Nu till veckan tror jag planen är att jag ska lämna henne lite korta stunder där för att komma tillbaks ganska omgående..

Att Ian skulle börja på föris efter ett långt uppehåll var något jag också såg fram emot med fasa.
Ian har haft svårt för separationer och vi har försökt att göra honom trygg i att stanna hos andra, vilket han också har blivit.
Bara härromdagen var han inne hos sin mormor och morfars grannflicka, som han tycker om att leka med men aldrig vågat gå in till.
Och det gick under den gångna veckan också bra att lämna honom på förskolan. Nästan ingen ängslighet alls.
Känns så bra i ett mammahjärta.