Jag har några kilon att loosa så jag bestämde mig för några dagar sedan att det nu var dags att ta tag i det. Saken var den att kroppen inte riktigt var redo och efter mitt hårda pass med bland annat knäböj (som jag körde hemma när barnen hade somnat och Chrille var på gymmet) kände jag mig helt utpumpad och nöjd, föjande dag hade jag världens träningvärk. Ytterligare någon dag senare fick jag världens buksmärta och blödning. Tänkte direkt att något var fel rent gynekologiskt - men på det viset var jag frisk, då jag fick komma in på akuttid och undersökas. 

Så nu står jag här med buksmärta och blödning och har ingen aning om vad det var som orsakade det, men så som det lät på sjukvården och BVC kan det mycket väl bero på att jag tog i alldeles för mycket, kroppen var inte redo helt enkelt och den visar det genom att orsaka denna smärta/blödning. Men det var ju som sagt flera dagar sedan och jag är nu inne på 4, om inte 5:te dagen med smärta. Ingenting hjälper, det kommer och går men finns alltid där.

 

-

 

Inte nog med att jag har varit skadad så har även pappa Chrille haft problem med båda sina vader och varit sjukskriven två dagar då han knappt kunde gå, vilket inte skulle funka i jobbet. Så vi har haft det mysigt tillsammans hemma istället. Igår började Ian på dagis och gjorde sin första dag på flera månader med bravur. Han hade lagt pussel och åkt på den nya polismotorcykeln som dom beställt till avdelningen redan innan jul. Angående pussel: Han lägger 16bitars pussel utan problem, trots att han aldrig sett motivet förr. Vi funderar starkt på att skaffa ett 20bitars och se om det blir något svårare för honom. Han är verkligen så duktig och smart denna unge.

 

Hur som helst var vi på BVC samtidigt som Ian var på dagis eftersom att jag oroade mig lite över Elsa och hennes krångel hon har börjat med ibland när man lägger henne till bröstet. De gånger hon äter i lugnhet är när jag liggammar henne. Men det var inga konstigheter, hon hade gått upp jätte bra och väger nu 5,8kg vid nästan 2månaders ålder. Hon hade följt kurvan superbra, så BVCsköterskan garanterade mig att hon äter så att hon är nöjd. Jag skulle inte truga så mycket utan låta det gå dom timmarna det går mellan amningstillfällena och låta henne bli riktigt hungrig (är hon bara lite sugen, men inte riktigt hungrig så är det typiskt att de blir lite ofokuserade när de ammas) men också försöka få till nattmålen - det är tydligen på natten man ska amma som mest för att bibehålla mjölken ifall den skulle börja sina, vilket min nu alltså INTE gör som tur är.

Tydligen kan det även ligga lite psykologiskt. Elsa har krånglat lite sådär från och med samma dag som jag fick smärta och blödning, vilket absolut kunde ha ett samband då jag kände mig väldigt stressad över detta. Och mycket riktigt gick allt bra hela gårdagen med amningen, inte ett enda uns av krångel. 

 

-

 

Nu är Ian lämnad på dagis för idag och jag och Elsa har varit nere i centrum för att hämta lite paket och sedan gick vi hem till min mamma där vi nu väntar på att hon ska komma hem.