Alltså.. Den här lilla underbara varelse kom in i våra liv och tog oss med storm. Snart 6 månader gammal och jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne.. Hur levde vi innan? När Ian var ensambarn.. Minns knappt. 

 

 Hon är så lugn och säger inte mycket, så stundom undrar man vart hon är trots att man håller i henne. 

Trots detta så ger hon så himla mycket, man saknar henne när hon sover. 

 

Hon sprider sån glädje och livslust i sina härliga skratt och blickar. Tänker hela tiden på hur allt kommer vara 1 år, 8 år och 20 år från nu.. Kommer Ian och Elsa ha en sån relation där de håller ihop som vuxna, kommer Elsa bli blyg eller utåtriktad som sin bror? Kommer dom ringa mig var och varannan dag som vuxen, vända sig till mig som en mamma, men också som en vän?