Jag tror att min dotter är redo för sommar nu..

Tänkte ett tag att jag skulle lägga ner bloggandet men det kommer stunder då och då när man saknar att skriva.
Vad händer här då? Just här och nu har jag precis klivit upp med barnen denna lördagmorgon. Det är Christians jourvecka på jobbet, så jag låter honom sova ut ordentligt ifall det kommer något jobb snart.
Känns som att han har en evighetsjour då han även tog en del av sin kollegas jour förra veckan.

Vi tar just nu tillvara på den inte alls långa tiden man har tillsammans såhär när barnen är små.
Ian går sina femton timmar på förskolan, vilket han trivs med eftersom att han har så många kompisar där som han saknar när han är hemma. Det fanns en period för inte så länge sedan då han var hemma hela tiden och verkligen inte ville gå - vi kom då överrens om att Ian skulle få ta med sig en leksak varje morgon och visa upp denna på samlingen, och detta fungerade verkligen, för nu vill han gå igen.

Har haft en underbar och ljuvlig föräldraledighet TILLSAMMANS med Christian kan jag säga.
Jag pluggar ju på distans men har lagt skolarbetet på kvällarna så det har inte berört vår tid hemma tillsammans någonting. Vi har hunnit med att leka ute, leka inne, träffa kompisar, vara på äventyr och äta gott, firat jul på två ställen, firat nyår med mina föräldrar där ingick bingolotto och oxfilé. Ja, det har varit en bra vinter och nu är det nystart på året.

 

Idag har jag varit iväg på röntgen. Det gick ju bra och de röntgade mer än bara njurarna för att försäkra sig om att det inte är något annat som gör att jag har ont. Nu är det den där jävla väntetiden som är så jobbig jämt, speciellt för mig som är hypokondrisk av mig. Och denna gång tror jag verkligen att det är något som är fel utöver att jag får njurstenar ibland, har haft ont så länge utan att det gett med sig vilket för mig talar för att det är något annat som ger mig besvär med smärta/obehag. Det gör ju inte så ont att man ligger i fosterställning alla gånger, men det finns där ibland (varje dag iallafall) och gnager som en irritation. Jag blir så förbannad över det. Jag vill ju må bra och samtidigt frågar jag mig själv om det bara sitter i mitt huvud, att jag skapar mina egna symtom (som för mig dessvärre är verkliga) på grund av min oro för att bli allvarligt sjuk. Det är inte lätt det här.

På eftermiddagen hade vi besök av både min svåger med barn, och lite senare så även mina föräldrar som var här och latsjade med barnen och vi hade såklart fika att bjuda på båda gångerna. Lyckades dock inte övertala någon att ta med sig lite tårta hem. Så imorgon åker resterna i soptunnan för nu är jag såååå trött på marsipantårta!!

Nu är barnen till sängs och jag ska titta på finalen av Kockarnas Kamp och få C i städningstankar, får se hur jag lyckas med det sistnämnda ;-)

Två dagar kvar tills lilla Elsa är 1 år. Tänk att hon har funnits i vår familj i ett helt år, samtidigt som jag förvånas över hur fort tiden har gått, så ser vi henne som en självklarhet, och som om hon alltid funnits med oss i vår lilla familj. Ian undrar ibland över Elsas födelse, vad som hände då och om Elsa verkligen inte har funnits hela tiden som Ian själv har funnits, och han förstår inte alls när vi tittar på kort sen innan Elsa föddes och inte Elsa är med.. Det är stora mysterien i Ians värld.

 

Hur som helst så håller pappan i huset på med städning inför helgens kalas medan jag sitter och håller tummar och tår för att febern på Elsa helt och hållet ska släppa. Hon har strax över 38 i temp, men hon hade den där 'sjuka' blicken i ögonen som säger att hon inte mår tipptopp. Vi har sagt som så att vi ser efter hur hon är ikväll och låter det avgöra om vi ska köra på kalas nummer ett som vi ska ha imorgon, dagen innan hennes riktiga födelsedag. Allt jag ber till övre makterna om är att vi ska få fira henne den 16de.. Det är det enda lilla jag begär! 

För några veckor sedan bokade jag in barnen för fotografering på vår öppna förskola som var idag och när vi väl kom dit och det var vår tur så blev det såklart krångligare än tänkt. Elsa ville främst inte alls vara med på kort eftersom att det var hemskt obehagligt att bli nersatt i en stol.. Ian blev ju tillslut uttråkad och gjorde sin surmun och ja.. det hela blev lite kaosartat, men tillslut så trodde han attt han fick ihop det.. Tveksam till det! Nåja, nästa år är jag säker på att det kan bli underbart bra bilder iallafall, men jag är ju såååå spänd och nyfiken på hur bilderna iår blev.

Nu ikväll har Elsa feber och är helt utslagen, i förrgår hade även Ian feber men det fick över fort - så jag hoppas på samma sak denna gång. På dagis hade många barn varit hemma med feber som enda symtom också.

Febertjejen

 

Tidigt imorse åkte pappa C till Lidköping för att spela match och inte långt därefter vaknade också vi upp för att möta den regniga dagen och vi har varit inne och ätit lite extra god frukost och spelat spel, på lunch värmde vi kycklingresterna från igår och har varit jätte lata. På eftermiddagen hörde min syster och systerdotter av sig och frågade om de fick komma upp, så de kom lagom till att min prov-omgång av kaktillverkning inför Elsas kalas hade kommit ur ugnen. Det har varit allmänt trevligt och lugnt idag, inget tjat från Ian om att han har tråkigt, så jag antar att det var välkommet med lite regnrusk och innemys.

Solen sprack upp för en stund sedan och vi funderar nu på att gå ut en sväng innan C kommer hem. 
Ikväll väntas lördagsmys!

Har haft så otroligt mycket att göra de senaste dagarna så jag har ärligt talat inte haft tid att uppdatera. Just nu sitter jag och barnen i vardagsrummet med madrasser och delar av vår gamla säng runt omkring oss, medan pappa C är inne i sovrummet och monterar ihop vår continentalsäng som kom idag på eftermiddagen, strax efter att jag kom hem från jobbet. Det ska bli så skönt att få ny säng, äntligen. 
För övrigt är Ian inne på typ 4-5te natten i sin egen säng på sitt rum och Elsa somnade för FÖRSTA gången i sin egen säng igår kväll för att sedan vakna några timmar senare och ville komma upp i vår säng. Det är helt otroligt vad de har blivit stora, och vad de är duktiga och modiga inför förändringar!

Imorgon väntas ännu en arbetsdag innan jag tar helgen med min underbara familj.

Det händer så mycket i Elsas liv just nu. Inte nog med att hon har börjat gå ordentligt vid 10,5 månaders ålder så har hon nu börjat lägga ihop sina två ord "titta" och "där" som hon hela tiden går runt och säger
och det har nu blivit till "titta där!" 

Mammas lilla försiktiga goding..

Härromdagen bestämde vi oss spontant för att lämna barnen till mina föräldrar och gå ut och äta på vår älskade Restaurang Alfie i stan. Deras meny är underbar och de som arbetar som kock i köket kan verkligen sin grej. Beställde in parmesan och vitlöksbröd med sallad till förrätt, till och med skeptikern C vågade sig på att smaka och tyckte att det var jättegott med vitlöken. Sedan beställde jag in min vanliga favorit, oxfilé med pepparsås mediumstekt. Underbart! 

Fick sms igår kväll med en förfrågan om jag var intresserad av att jobba hela veckan vilket jag såklart var och idag, efter att ha gjort första dagen, så känner jag mig rätt trött med tanke på att jag hade en hel del plugg som väntade efter denna heltidsdag. Klockan är nu strax efter halv tolv och mina ögon går i kors men jag har ännu lite kvar att skriva på angående rehabilitering och habilitering. Har bestämt mig att jag ska skicka in uppgiften ikväll och då måste jag banne mig göra det också.

Nu idag har vi också fått tillbaka bekräftelsen från Hammarö kommun rörande uppsägningen av Elsas dagisplats. Japp, hon skulle börja i årsskiftet var tanken men efter att jag och Christian pratade ihop oss så tyckte vi att vi skulle vänta på obestämd tid. Det är ingen idé att sätta henne på dagis så länge hon inte verkligen behöver det, det går att pussla ihop det, och vi vet ju alla om att 1-åringar inte har något utbyte av dagis - trots att det faktiskt är många som behöver börja så tidigt och inte tar någon skada av det. Ian började när han var 1 år. Nu är det så att jag är vikarie i två pooler och jag kommer att kunna plugga på eftermiddagar när Christian kommer hem från jobbet och de få tillfällen jag ska vara på skolan kan vi få passning av nära och kära. Känns rätt ända ut i fingerspetsarna. 

Skulle in här och skriva, slutade med att jag skrev lite på ett arbete som jag tänkt bli färdig med senast på tisdag.
 
Hur som helst har vi haft det jätte bra de senaste dagarna. Vi var på leklandet igår för att leka och fika, bara vi fyra. Det var faktiskt mysigt trots att vi försökte få någon kompis att följa med. En heldag med familjen är aldrig fel.
Ian åkte massa rutschkana, snurrade på snurrsak(?), var i bollhavet med syrran, vi fikade och sedan upprepade i leken vidare några timmar. Blir absolut snart igen!

Idag har vi varit ute på landet och umgåtts med nära och kära och sedan har vi byggt på stugan, satt upp fönster idag - det börjar verkligen likna något. Ian har busat hela dagen och varit jätteglad bland löven och tillsammans med sina kusiner. Det är så härligt att se honom såhär spralligt glad. Lillasyster har varit nöjd hon också, om än lite trött på grund av sömnbrist. Kusinerna tog mer än gärna hand om Elsa och Elsa, som är galen i småtjejer klagade inte direkt när hon fick uppmärksamhet av 3 stycken. Strax innan vi gick hem kämpade Elsa ända ut i tårna för att få pussa var och en av töserna. Vi skrattade gott då det såg så jäkla kul ut. Hela munnen öppen med massvis av rinnande saliv.