Herrejävlar vad jag är dålig på att hålla igång uppdateringen. Somliga gånger har jag påstått att det inte hänt något speciellt i våra liv och att det är därför jag varit tyst men nu är det alldeles tvärttom. Det händer för mycket för att hålla igång detta. När man har det lugnt på kvällen så har jag och Christian vår kvalitetstid och jag känner inte för att starta igång denna sega dumburk. 

 

Det mest aktuella som har hänt var att jag var ensam med lillan under helgen då pappan och sonen i hushållet var iväg och påbörjade grundarbetet (som den här helgen innefattade borrning i marken och gjutning av plint) till vårt sommar-stugbygge. Ja, det är verkligen helt jävla underbart!

För det spelar nästintill ingen roll om man skaffar en fin lägenhet eller huset av ens drömmar - för förr eller senare har man gjort sig hemmastadd och då är ens hem bara en tråkig iordninggjord plats. Men nu kommer vi få en tillflykt, vårt lantliga palats som vi kan bygga ut på allt eftersom. 

 

Annars älskar jag vårt hem, men kan sakna trädgård. Men nu får vi det genom stugan.

 

 

 

Igår hade vi en perfekt dag, en sån där dag som kommer definera lycka under en lång tid framöver då det är exakt sånna tillfällen jag älskar som mest. Barnskratt, glädjen i barnens ögon, solsken som inte framkallar svett och en mysig picknick med korvgrillning. Vi var alltså på/i Mariebergsskogen och tittade på djur, var på naturum, lekte i lekpark och grillade tillsammans med två av Ians kusiner med familj. Jag skulle med enkelhet göra om denna dag varje dag utan att bli uttråkad! 

 

Direkt efter att vi varit där och skulle åka hem, åkte vi och tittade på småstugor, vi ska antagligen köpa en och ställa i "Väse" och under lång sikt även bygga till en hundgård till Hugo. Så det ska bli sååå kul, kommer definitivt bli helt underbart bra men det är mycket som ska ordnas.. Vi kommer behöva kika på priser och utbud och förarbetet måste ordnas under våren för att det ska vara aktuellt att vara färdig till sommarn.

 

 

 

I lördags hade vi dop inbokat för vår lilla sessa. 
Vi fick tillgång till lokalen vi skulle ha fikat runt lunch samma dag som dopet hölls, med andra ord var det stressigt då vi skulle vara i kyrkan 14.40 men vi hann med allt tack vare våra fina faddrar och Maria. 

Gud va stressade vi var över cermonin. Elin skulle bära fram korset och Ian skulle lyckas stå med oss där framme på något vänster. Vilket han gjorde stundvis, men det drog ut på tiden alltför mycket för att kunna kräva hans tålamod, så han gjorde lite som han ville och busade med Alex och bläddrade vilt i bibeln vilket kanske var opassande, men vad ska man göra? De borde göra dop, där många barn ingår, lite mer barnvänligt så att barnen kan få busa omkring. Kanske låta alla barn vara där framme och titta hela tiden och inte bara låta dom komma fram en liten stund. Jaja, nu är mina två småttingar döpta och allt gick förvånansvärt bra ändå trots stressen. 

 

Elsa fick så mycket fina saker och var i stort sett nöjd hela dagen, trots att hon var lite hängig och fortfarande är. Hon har ju en väldigt djupt sittande förkylning som kan ha spökat. Precis lagom till att vi skulle ta fotografier i kyrkan blev hon ledsen och började böla. Tror att prästen var lagom förtjust när vi tvingades stoppa nappen i munnen på henne för att få något foto där hon inte grät. Men vi resonerade som så att det är viktigare med foton där hon inte storgråter än vad det är att hon inte har napp i munnen. Men det kanske bara är vi? :)