Något jag inte skrivit om ännu, då jag känt att tiden inte varit på min sidan, är att Elsa har börjat ta sig fram när hon ligger på mage. Hon krafsar sig framåt med hjälp av händer och tår, stundvis försöker hon ställa sig i kryp-pose, men det tar nog lite tid tills dess, men framåt kommer hon iallafall, så det känns ju precis på samma sätt som om hon skulle krypa. 

Datumet var 20 maj, då hon började för första gången.. Dagen efter jag hade varit på urvalstester. Hon va då 6 månader och 4 dagar ♡ 

Idag var vi iväg på 6 månaders kontrollen för Elsa. Hon blev godkänd på alla punkter och följer sin kurva bra, men tänka sig att Ian och Elsa skiljer så mycket i vikt vid samma ålder - hela 2 kilon tyngre var Ian.. 2 kilo.. det är mycket med tanke på att de nästan var precis lika långa. 

Så idag, vid sex månader väger Elsa 

7880g till 68cm

Mammas lilla tjej

Storebror är lämnad på dagis och vi tar det lugnt hemma under tiden. Har egentligen massa saker att göra, men dag 2 efter hård träning innebär världens träningsvärk, och trots att det är bra att röra på sig då så orkar jag knappt resa mig när jag väl satt mig. Så jag får göra ett aktivt val - bunkra upp med leksaker i vår dubbelsäng, sätta på tvn och mysa hela förmiddagen med Elsa i sängen, eller så trotsar jag träningsvärken och diskar och skurar golven. 

Väljer nog sängen och sparar städningen till Christian, så han har något att göra innan han ska träna med sitt (kanske) nya bandylag. De ska spela innebandy ikväll. Då har han något att göra innan han ska åka igen. Bra bra! 

Elsa och pappa

För bara några dagar sedan tyckte jag mig höra att Elsa sa "mam" men jag tänkte inte så mycket på det. Det kanske bara var en engångsgrej att hon fick ihop den bokstavskombinationen. Men nu har hon sagt "mammamamamama" i flera dagar så nu är det tydligt att hon försöker säga mamma. Känns ju jätte härligt. Nu säger hon mama varje gång hon blir lite kinkig, ibland då hon är glad också. Men oftast när hon vill något.. 

Ians första lord var "Gu-ko" betydde då "Hugo", vår hunds namn. Ian sa det vid 5 månaders ålder. Elsa är nu 5 och 1/2 månad och har "mama" som sitt första ord. Sen att de mest troligt inte hade/har nån aning om va de säger är en annan femma.

Alltså.. Den här lilla underbara varelse kom in i våra liv och tog oss med storm. Snart 6 månader gammal och jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne.. Hur levde vi innan? När Ian var ensambarn.. Minns knappt. 

 

 Hon är så lugn och säger inte mycket, så stundom undrar man vart hon är trots att man håller i henne. 

Trots detta så ger hon så himla mycket, man saknar henne när hon sover. 

 

Hon sprider sån glädje och livslust i sina härliga skratt och blickar. Tänker hela tiden på hur allt kommer vara 1 år, 8 år och 20 år från nu.. Kommer Ian och Elsa ha en sån relation där de håller ihop som vuxna, kommer Elsa bli blyg eller utåtriktad som sin bror? Kommer dom ringa mig var och varannan dag som vuxen, vända sig till mig som en mamma, men också som en vän? 

I lördags hade vi dop inbokat för vår lilla sessa. 
Vi fick tillgång till lokalen vi skulle ha fikat runt lunch samma dag som dopet hölls, med andra ord var det stressigt då vi skulle vara i kyrkan 14.40 men vi hann med allt tack vare våra fina faddrar och Maria. 

Gud va stressade vi var över cermonin. Elin skulle bära fram korset och Ian skulle lyckas stå med oss där framme på något vänster. Vilket han gjorde stundvis, men det drog ut på tiden alltför mycket för att kunna kräva hans tålamod, så han gjorde lite som han ville och busade med Alex och bläddrade vilt i bibeln vilket kanske var opassande, men vad ska man göra? De borde göra dop, där många barn ingår, lite mer barnvänligt så att barnen kan få busa omkring. Kanske låta alla barn vara där framme och titta hela tiden och inte bara låta dom komma fram en liten stund. Jaja, nu är mina två småttingar döpta och allt gick förvånansvärt bra ändå trots stressen. 

 

Elsa fick så mycket fina saker och var i stort sett nöjd hela dagen, trots att hon var lite hängig och fortfarande är. Hon har ju en väldigt djupt sittande förkylning som kan ha spökat. Precis lagom till att vi skulle ta fotografier i kyrkan blev hon ledsen och började böla. Tror att prästen var lagom förtjust när vi tvingades stoppa nappen i munnen på henne för att få något foto där hon inte grät. Men vi resonerade som så att det är viktigare med foton där hon inte storgråter än vad det är att hon inte har napp i munnen. Men det kanske bara är vi? :)

 

 

 

Vill bara tipsa om en tjej som virkar massa olika fina saker på beställning.

Mer info om henne, skriv gärna...

 

Här är Elsa i sin fina mössa

 

Lite nytt från NOA NOA

Lilla Elsis ♥