Två dagar kvar tills lilla Elsa är 1 år. Tänk att hon har funnits i vår familj i ett helt år, samtidigt som jag förvånas över hur fort tiden har gått, så ser vi henne som en självklarhet, och som om hon alltid funnits med oss i vår lilla familj. Ian undrar ibland över Elsas födelse, vad som hände då och om Elsa verkligen inte har funnits hela tiden som Ian själv har funnits, och han förstår inte alls när vi tittar på kort sen innan Elsa föddes och inte Elsa är med.. Det är stora mysterien i Ians värld.

 

Hur som helst så håller pappan i huset på med städning inför helgens kalas medan jag sitter och håller tummar och tår för att febern på Elsa helt och hållet ska släppa. Hon har strax över 38 i temp, men hon hade den där 'sjuka' blicken i ögonen som säger att hon inte mår tipptopp. Vi har sagt som så att vi ser efter hur hon är ikväll och låter det avgöra om vi ska köra på kalas nummer ett som vi ska ha imorgon, dagen innan hennes riktiga födelsedag. Allt jag ber till övre makterna om är att vi ska få fira henne den 16de.. Det är det enda lilla jag begär!