Jag vill bara skriva och berätta lite om varför jag tog bort min facebook. Under en längre tid har jag känt att facebook inte har något att ge mig. Det känns som att det är den äldre generationens nya webbsite där de kan låtsas att de är unga igen - och de unga har förflyttat sig till instagram, där kommer vi då alltid regera med våra fina barnbilder. 

Så mina motiv till att gå in på facebook var och varannan minut var liksom obefogad och jag kände mer som att det var ett beroende framkallande tryck snarare än vad jag brydde mig om det jag läste. Känns som att de inläggen jag bryr mig om finns på instagram lika väl som facebook. Och då är facebook inget för mig längre, då man känner sig som ett UFO varje gång man lägger ut bild på sina barn, då mer än hälften av facebook vännerna inte uppskattar barnbilder 24/7, medan det är helt och hållet underbart att lägga ut bilder på instagram och se alla andras gullegryn, man knyter kontakter med de man vill och de man inte vill behöver man inte se massa bilder av (som man tyvärr får göra på facebook, då det alltid pluppar upp vad ens vänner gillar). 

Ja, jag känner ju att det är som en sten som föll ur bröstet. Jag vet knappt vart min telefon ligger. Så lite använder jag den nu för tiden, och det ser jag som något positivt. Jag ångrar inte att jag inaktiverade min facebook något alls och kommer troligen aldrig återkomma.

Feels so good to be free!