Det är ingen överdrift att säga att Ian måste tillhöra en av de bästa storebröderna i världen. Även om han kan putta undan Elsas tutte, för att hon inte ska kunna ha den (tänket hos honom går: "ska inte jag ha tutte, ska inte hon ha tutte") och trots att han ibland gör samma sak med leksaker - så är han mest som oftast den mest omtänksamma brorsan som finns. Han tar verkligen hand om sin syster på ett exemplariskt sätt.
Hon är ju inte i ålder att leka tillsammans med andra ännu, men han inkluderar henne i hans lekar och hon älskar det. Igår skrattade de så att de höll på att kikna, när Ian bestämde sig för att trissa upp Elsa till att "jaga" honom med gåstolen. Sedan var det kramkalas i soffan en bra stund och vi spelade då lite soundtracks från en av Ians favoritfilmer, Lejonkungen, i bakgrunden. Och när vissa sentimentala låtar spelades så sa han, lika sentimental som låten, att han älskade sin syrra och mig, med en sån där mjuk härlig röst.

Alltså, denna lilla kille gör mig galen med den överflödiga kärlek man känner för honom.

Jag förstår verkligen inte vart han fått sin godhet från. Han ser bara det bästa hos alla.

Jag önskar att jag kunde vara lite mer som honom. Ibland kan jag komma på mig själv med att jag lägger mig med mitt huvud i hans knä, för att sen känna när han stryker sina fingrar genom mitt hår - och JAG känner mig trygg hos HONOM <3

 

Mitt fina barn..