Igår gjorde Ian sin sista dag på den avdelningen han gått på sedan vi flyttade tillbaks till Hammarö från Karlstad. Han har varit så nära med sina vänner där och även sina fina fröknar som jag verkligen har kommit att älska. Att packa ihop Ians extrakläder, stövlar, regnställ - ta ner hans bild från korgen.. Det gjorde fan i mig ont!

Ian fick lämna en varsin present till sina fröknar och de blev väldigt glada för innehållet.

Jag fick nån form av separationsångest och så även fröknarna. De ville inte riktigt kännas vid detta. Så de hade låtit bli att tänka på det.

Men vi såg ett ljus i allt detta. De kommer träffas ute på lekgården i höst. Fröknarna finns kvar och min lilla charmknutte till son kommer säkerligen vara en, nästan, lika stor del av deras arbetstid som vanligt då han säkert kommer springa runt kring dem när det är dags att komma tillbaks till förskolan efter det långa sommarlovet.

 

Att Ian ska börja på stor avdelning har jag sagt att Ian har varit redo för länge, så det är ingenting som oroar mig. Dessvärre kommer han inte att komma i samma grupp som sin bästa kompis, men jag hoppas och tror att de kommer kunna leka utomhus och bibehålla sin goda relation - såpass att de kan bli stora nog och uttrycka att de vill leka privat sen. I bästa fall hamnar dom på samma skola när den dagen kommer.. Mest troligt inte eftersom att vi planerar att köpa vårt hus i en annan del av Hammarö kommun inom några år.