Tänka sig att jag faktiskt klarade av att helamma i sex hela månader, precis så länge som man ska.

Trodde att jag efter denna tid skulle tycka att det var härligt att Elsa börjat med mat och att man sakta men säkert

känner att man äger sin kropp igen. Till exempel jag som varit så sugen på att färga ombré i håret under så lång tid, men jag vill inte göra det på grund av amningen (då de giftiga ämnena i färgen går ut i mjölken) men nu när det är dags att bara amma på deltid känns det så himla jobbigt. Jag skiter i allt och vill bara att hon ska fortsätta  vara min bebis. Måste intala mig att hon inte är vuxen nu, bara för att hon inte ammas hela dagarna långa längre. 

 

Förövrigt älskar hon den ekologiska HiPP-burken med nudlar, grönsaker och kyckling. Hon är att för underbar min tös.