Man blir ständigt påmind om hur fort tiden går när man har barn. Det märks inte minst när man hela tiden fyller år och blir äldre, jag var 19 sist jag kan minnas och nu när vi fick lillasyster går saker och ting om möjligt ännu snabbare. Vet att jag för ett tag sedan tänkte att det var långt kvar till augusti, månaden då pappa skulle vara föräldraledig istället för mig, och att Elsa skulle vara så pass stor då att jag inte skulle känna så som jag kände när hon var pyttig. Men nu är augusti här och hon känns fortfarande som min lilla nyfödding, även om hon har utvecklats till den nyfikna lilla tjej hon faktiskt är.

 

Kommer göra henne gott att vara med sin pappa också, men hon är verkligen mammas flicka och då känns det extra jobbigt för mig. Ian var inte riktigt på samma sätt som Elsa, han ville va lika mycket hos oss båda. Nu ska vi inte skiljas åt på det viset. Jag ska plugga på distans, mest troligt, med start 18 augusti - om jag inte kommer in på universitetet där jag hamnade som reserv och när jag ska jobba så blir det inte heltid, i och med att jag har studierna som kommer vara minst 50%, 100% om jag vill.

 

Jag kommer liksom att finnas här nära och jag ska försöka att inte känna mig som en stor skithög. Ian å andra sidan behöver få träffa sina vänner på förskolan. Han har varit lååångledig under sommarn och längtar efter att få börja på stora avdelningen, vilket han ska få göra den 20 augusti - 15 timmar i veckan, sådär alldeles lagom.