Idag går vi in i vecka 35. Oj, tänker jag. Vad fort det har gått! 

Dagarna flyger förbi och snart är vi framme i mål, snart är dagen kommen, då Ian blivit storebror. 

Det är mest det jag tänker på, inte så mycket att jag ska bli mamma till ännu en liten, utan just att Ian ska få ett syskon. Häftigt hur oegoistisk man på något sätt blir när man fått barn.

 

Vi har läst några böcker, som vi har lånat på biblioteket, för Ian som handlar om att få en lillebror eller lillasyster och Ian, som vanligtvis inte gillar att bli läst för, fullkomligt älskar en av böckerna. Han pekar ut och förklarar på sitt egna sätt att storasystern i boken inte alls är glad över att ha fått en lillebror, bara för att hon är rädd att mamma och pappa inte ska se henne som sitt hjärtegull längre. Hon vill att lillebror ska försvinna. Så på något pedagogiskt sätt försöker vi förklara att det som sker i bokets slut, då när allt kommit på sin plats, är det som är verkligheten. Mamma och pappa kommer alltid älska båda sina barn lika mycket, och att Ian alltid kommer vara vår älskling - ingenting förändras på det viset även om det kommer vara svårt för Ian att förstå att han inte ska petas från tronen utan kan dela den med någon.

 

Här kommer en bild på min mage i v.35 med Ian och v.35 denna graviditet. Tycker att magarna är fasligt lika faktiskt. Är lite större denna gång dock.