Som i inlägget nedan ser ni en liten otydlig hund på bilden, strax bredvid Ian.

Den hunden har följt Ian sen eftervården på sjukhuset och hänger ännu i armen på Ian stora delar av dagarna. Detta är inget vi har prackat på honom utan det har kommit sig naturligt.

Den har han döpt till Hugo.

Ian har med sig Hugo vid läggdags och även till dagis, då han har Hugo på vilan. Och han är noga med att Hugo ska finnas nära och när vi lämnar hemmet så vet han precis vart han lägger honom. Och vi föräldrar är förvånade att han ännu inte tappat bort honom, för precis som sin mor så är Ian ganska slarvig med saker, han lägger grejer på alla möjliga konstiga ställen och är sen jätteförvånad över att han inte kan finna dom.

 

Till saken hör att vi nu har handlat en mjuksak till bebisen, som vi hoppas på ska följa honom/henne på samma sätt som Ian haft ett mjukdjur av betydelse för honom. Tycker att det är enormt charmigt att se. Och jag antar att det ger trygghet till barnet, sålänge barnet inte blir besatt.