På Halloweenpartyt fick vi nys om något som kallas för familjegympa som man kan gå på med barn från 2 år och uppåt. Jag och Christian hade ironiskt nog haft en dialog om att börja med något liknande tillsammans med Ian. Dels för att ha kul, röra på sig och umgås med andra barn och vuxna tillsammans med Ian - men också för att få ha någonting att syssla med, något som bara är Ians nu när han ska bli storebror. Vi tror att det kanske är viktigt. Ian är ju väldigt självständig men man får inte missta sig, han är väldigt känslig/känslosam och jag tror att det verkligen skulle göra honom gott att få tid där han står helt i fokus, utan någon liten bebis att bry sig om.

 

Vi var rädda för att han skulle vara för liten och inte riktigt hänga med. Men han sken som en sol och jag satt och skrattade stundvis högt på "åskådarsidan". Han lyssnade på instruktörens uppmaningar och latsjade med sina kusiner+tremänning och inte minst pappsen. Då och då sprang han stolt till mig och gav mig en kram för att springa tillbaka. Underbart att se!