Att nu vara fyra personer i denna familj känns helt underbart och inte alls sådär konstigt som man skulle kunna tro att det känns. Så som jag upplever det just nu så är tvåbarnschocken väldigt långt borta och Elsa känns så himla självklar i denna familj. Känns som att hon alltid funnits med, och på något konstigt vänster verkade det som att Ian (trots att många sagt att han omöjligt kunnat förstå) faktiskt förstod att det var hans syster på en gång när han anlände till hotellet, då Ian självklart också var med och sov där. 

De myste och gav varandra presenter, så himla fina så det finns inga ord till det.

 

Däremot känner man stundvis lite dåligt samvete för att Ian ska känna si eller så, men jag tycker att vi försöker lösa det bra och är inte blyga för att säga till när vi tycker att andra har glömt av Ian. Ikväll har han velat ha syrran i knät i stort sett hela kvällen efter att vi kom hem från mina föräldrar där vi varit nästan hela dagen då Hugo behövde till vetten. 

 

Imorgon väntar shopping av diverse prylar och så ska även Ian få följa med till Lecab där pappsen jobbar för att se på/sitta i lastbilar. Tror att Ian verkligen kommer att uppskatta det då han älskar lastbilar. Elsa och jag ska ta det lugnt. Jag har ammat och varit vaken med henne bägge dessa nätter och har endast sovit 6 timmar sedan hon föddes, vilket är väldigt lite för trötta mig. Förövrigt är Elsa väldigt lugn och snäll och älskar att titta på oss alla tre.

Något vi har märkt som utmärker Elsa är att hon är tidig med att följa en med blicken, vilket hon redan igår började göra. Visste inte att nyfödda kunde göra det?! Hur mysigt som helst iallafall. Och sedan är det så mysigt med alla kommentarer om att hon är så lik mig, det blir väll en mamma alltid glad av att höra.