Efter att jag i förrgår var ute och sprang intervaller i en pulkabacke nära vårt hem bröt verkligen min förkylning ut, liksom Elsas och Chrilles redan har gjort. Imorse hade jag verkligen ingen lust för nått, och Elsa är ständigt blötsnorig i hela ansiktet och fått tillbaks sitt rossel i bröstet som vi var så glada att hon äntligen fick slippa, då det har suttit i sedan födseln på henne. Hon var så glad den perioden då hon slapp rosslet, så man får anta att hon inte mår så prima hon heller.

 

Hur som helst så åkte Chrille och Ian till stugan för att sätta upp väggar, golvet färdigställdes förra helgen.
Förväntningarna har jag lagt på hyllan - det blir som det blir. Med inredningen också. Vill ha antikt och shoppa på loppisar och rusta upp sånt som är gammalt med lite vit färg och slippapper. Ja, det kliar i fingrarna ju mer jag tänker på det - så jag väljer att inte tänka på det. Vi kommer ändå inte vara färdiga i år.

 

Nu njuter jag av tystnaden när Elsa somnade efter att ha gråtit ett tag. Jag var tvungen att kånka runt på henne för att hon skulle varva ner, och det behöver man aldrig annars. Trots detta har hon alltid så nära till skratt.

Lill tösen min ♥

 

 

Såhär sura var  vi imorse när vi insåg att förkylningen blivit värre..