Suddig bild på mig och min son, jag vet, det är så det blir nu för tiden när man
försöker knäppa av ett kort tillsammans med honom. Haha.
Vår lugna lilla krabat är numer en sprallig ung herre och under den period som råder nu så man ska vara glad om man kan få sig en snabb kram. Men han är glad. Han har hjärtat på rätt ställe. Han är nöjd med tillvaron, harmonisk. Och väldigt passande i sin roll som storebror.. Behöver jag säga att jag är stolt?

Ian har en sån god själ, en så duktig kille som endast är 2,5 men har så mycket färdigheter. Han kan lägga 24 bitars pussel utan problem, han tillhör (enligt bvc-sköterskan) bland de som pratar bäst för sin ålder, som hon har träffat (ja, nu skryter jag om mitt barn.. med all rätt). Och han behöver veta att vi är så stolta över allt han är och gör - för något alla som träffat Ian mer än en gång säger att han är en liten person som sätter sig på minnet.
Han kommer väldigt fort att bli en av allas favorit. Så. När man blir frustrerad på honom om han nångång gör något man tycker att han inte borde så kommer man i efterhand på sig om att han bara är 2,5 år. Vi är inte vana att han gör fel, eftersom att han är så duktig och gör så rätt för sig jämt - men.. Han är vår lilla kille även om hans personlighet passar in på ett betydligt äldre barn. Mitt löfte till dig, mitt lilla barn, är att du inte behöver vara perfekt jämt. Du får göra misstag, det är så man lär sig!

 

Trots att Ian är som han är så har han ändå just nu sin värsta trots-period hittills så man får väll lov att vara tacksam!