Ptja, igår var det inte bara Chrilles namnsdag utan också dags för oss att åka på överburenhetskontroll nummer ett på sjukhuset. Jag som alltid googlar på saker och ting hade såklart läst in mig i vad det innebar att vara på en sån här kontroll och såg verkligen fram emot det.

Väl där så var ingenting som jag trott. Inget TUL, som alla andra tycks få. Svaret på allt blir: "Det skiljer sig mellan landstingen". Ja givetvis skiljer det sig eftersom att man får gå överburen till 43 veckor i Karlstad medan man har en gräns på 42+0 (som jag var i igår) i andra landsting. Karlstad och Göteborg tillhör de landsting där man får gå och bära sina barn som längst.

 

Efter UL och CTG som var bra, fick jag äntligen träffa en läkare som en av barnmorskorna sa skulle göra en vaginal undersökning på mig. Det ville hon ju inte göra först eftersom att jag tydligen inte hade haft några sammandragningar under min sena del av graviditeten. Vet inte varför hon drog den slutsatsen? Hade inte uttryckt mig på något annat sätt än att jag har haft så mycket FÖRVÄRKAR att jag har trott att det är dags ett x-antal gånger. När jag svarade att: "Jo jag har ju haft massa sammandragningar" så sa hon lite halvirriterat åt mig att lägga mig så hon skulle undersöka mig.

Var tydligen halvmogen och när jag trodde att hon precis skulle dra ut sig hand så gjorde hon något som var så fruktansvärt smärtsamt att jag trodde att jag skulle sjunka under jorden. Strax därefter piper hon: "Nu gjorde jag en REJÄL hinnsvepning" så kanske det hjälper förlossningen att starta.

Det var jag ju nöjd med, men en liiiiiiiten förvarning om vad hon gjorde hade ju varit trevlig, så vitt hon visste hade jag kanske inte ens velat ha nån hinnsvepning då det är frivilligt.

 

Direkt efteråt fick jag jätte ont i magen, och efter att ha varit hemma hos min mamma och pappa och umgåtts en stund och sedan kommit hem hade jag börjat blöda en aning, och gör fortfarande. Det innebär väll att det händer något bra antar jag. Teckenblödning kanske det kallas. Det fick jag ju på kvällen innan Ian föddes. Så vi får se. Det kanske händer att bebisen kommer väldigt snart, men jag ska inte låta mig luras. Och förresten så är det inte så bråttom, det är inte så att jag är ivrig på något sätt som alla tycks tro - MEN problemet är att jag kommer hålla någon läkare ansvarig ifall det händer bebisen i magen något nu när man tvingas gå över tiden såhär långt. Riskerna fördubblas mellan vecka 41-42 och 42-43 och det tycker jag känns sådär lagom tryggt, speciellt med tanke på att jag föder stora barn (4kg+). Denna bebis lär ju bli betydligt tyngre än Ian. Förväntar mig en 5 kilos, vilket inte är alls ovanligt när man gått över med 2 veckor. Och enligt vissa så ska även detta öka riskerna. Men ingen förstår ju ens oro någonsin.

 

Om bebisen inte kommer idag, ja då ska vi på undersökning imorgon (fredag) igen.

 

 

 

 

 

 

Min syster kom med bilen och hämtade mig och Ian igår runt lunchtid och vi spenderade tid hemma hos dom vilket alltid är kul. Ian är helt överförtjust i sin moster, Björn och sina två kusiner. När det var dags att äta gick vi ner till mormor och morfar som bor granne med min syster och käkade lunch och därefter kom min syster med familj dit och umgicks ända tills det att pappsen kom för att hämta oss efter jobbet. 

 

Med magen är det lugna-gatan. Några smärtsamma förvärkar varje dag, men inte mer än så. 
Så som jag minns det så hade jag bara enstaka förvärkar samma dag som det startade med Ian så det betyder ju ingenting. Förövrigt är jag på BF+8 idag. Ian kom BF+9. Ska vi satsa på att det blir en BF+9 unge denna gång också? Då blir man ju lite glad i ögat trots allt.

Igår kom leveransen med två av mina fyra beställda produkter från Mary Kay visningen jag var på för en tid sedan. Ska bli väldigt spännande att testa på hur krämerna passar min hy och även kul att testa foundation från märket då jag just nu kör på en ganska tjock från Loreal som lyckas täcka mina skönhetsskavanker någorlunda bra, men som sagt.. Den känns så tjock. Testade ju såklart Mary-Kays foundation, så det blev inget gris-i-säck-köp och jag var väldigt nöjd över resultatet och känslan av att nästan vara osminkad. Får hoppas att jag får hem den snart, men samtidigt ingen brådska då det väntar en lång osminkad tid när bebisen kommer. 

 

I förrgår var en sån där tråkigt kall dag då vi inte visste vad vi skulle hitta på riktigt. Vi busade så gott det gick här inne men innan lunch kände jag att det var dags att gå ut och leka av sig lite, så vi begav oss ner till lekparken. Det var glada miner ända tills det att grabben fick inse att han inte kunde sitta i bebis-gungan utan var tvungen att sätta sig på däck-gungan istället. Han får nämligen inte plats i den lilla gungan när han har täckbyxorna på sig. Det slutade med att vi gick runt och tittade på kråkor istället. Det var tydligen lite roligare.

På eftermiddagen kom pappsen hem och vi åkte hem till mina föräldrar och fördrev lite tid. Ian kollade på "gummibär" med morfar och åt sin favoritfrukt, klementin/satsuma och jag fick på så sätt lite avlastning medan pappsen åkte på combat-pass på gymmet. 

 

Därefter var det dags att åka då klockan hunnit bli nio. Det gjorde inte Ian så mycket eftersom att han sov middag mellan 13 och 16 (!!). Påvägen hem tyckte Christian att det var dags för att besöka guppiga vägar så vi drev runt ett tag tills vi slutligen kom hem och kröp till kojs alla tre.